Jag provade igår Nike Dynamic Training. Sjukt roligt! Det var liksom styrka som mitt lag brukar köra med Martin men vi höll oss igång hela passet utan pauser. Det bästa var att vi körde hela träningen i tre lag så det blev mycket pepp från andra lagmedlemmar.

Detta pass skulle bli min absolut ny favorit men jag fick ont i foten efteråt, passet innebar ju 55 minuters fortlöpande belasting i foten. Så jävla jobbigt att foten krånglar fortfarande och jag måste självklart prioritera träningen med laget så det är ingen ide att köra sådana pass som inte känns bra i foten. Fan också, jag börjar bli allergisk mot motionscykel!

Den här veckan blir förmodligen extremt stressig. Jag var sjuk nästan hela förra veckan och orkade inte plugga så mycket vilket innebär att jag ligger efter rätt mycket. Imorgon är det dessutom dags för utdelning av kursens PM-uppgifter. Sedan har jag bara tre vardagar på mig att skriva; inlämning är redan på måndag.

Jag har träning på onsdag, fredag och söndag och jag jobbar hela helgen så kanske man kan förstå varför jag har världens ångest hur jag kommer att hinna skriva promemorian klart.

Så här går det till att skriva ett juridisk PM:

• Fas 1. Den STORA förtvivlan: Jag är dålig, jag kan inte svenska. Det är ren galenhet att ens försöka. Jag vill hoppa av hela utbildningen och flytta tillbaka till Finland.
• Fas 2. Att komma igång: Jag skriver halva meningar på dålig svenska (dvs. använder finsk struktur, skiter i grammatiken, hittar på nya ord osv.). Ingen svensk skulle förstå texten.
• Fas 3. Perfektionism: Jag granskar och skriver om varje mening. Jag googlar massvis, tex. för att kolla om man egentligen kan skriva så som jag har skrivit, letar efter fina termer, fraser och synonymer. Ifall jag har tillräckligt med tid att skriva om och om, blir texten faktiskt hyfsad bra. Annars blir det en paniklösning, vilket aldrig är bra.

Att få bra feedback är ju en självförtroendekick men det håller inte så länge. Det helt enkelt går inte att slippa den stora förtvivlan när jag börjar skriva ett PM så nu håller jag på att förbereda mig psykiskt inför imorgon. Troligtvis blir det ett par jobbiga dagar.

Olen kotona kolmatta päivää flunssan kourissa. Koko asuntoni on kuin kaaoksen jäljiltä, sillä en ole jaksanut tiskata tai siirrellä tavaroita paikoilleen. Minulla olisi paljon lukemista, joten sairastelu ei todellakaan sovi tähän väliin. Toisaalta laiskottelusta ei tule niin huono omatunto kuin tavallisesti ;)

Mitä minulle kuuluu?

Tuntuu hassulta, että monet kuvittelevat elämäni Tukholmassa olevan jotenkin tavattoman jännittävää. Viihdyn täällä todella hyvin, mutta kyllä se arki on arkea, asui sitten missä maailmankolkassa tahansa! Päiväni täyttyvät opiskelusta, treenistä, ja töistä.

Onnistuin saamaan itselleni uuden kotisivuprojektin työn alle, joten lisäliksaa on tiedossa! Sitä todellakin kaivataankin, sillä matkustan joukkueeni kanssa huhtikuussa Floridaan. Matkakassa on kylläkin jo kasassa (kiitos stipendistä, Idmanin säätiö!!!!), mutta olisi myös ihan mukavaa päästä hieman shoppailemaan (*yskäisy* Victoria’s secret).

Tähän arkiteemaani liittyen, voin todeta, ettei mitään erikoista ole vähään aikaan tapahtunut. Edelliseen viitaten pitänee mainita, että havaitsen kärsiväni jonkinmoisesta sinkkuahdistuksesta kun ”kaikki” ihmiset ympärilläni menevät kihloihin ja ryhtyvät avopuolisoiksi! Ahdistusta lisännee se, että täytän lauantaina 22 vuotta. Tosiasia on, että olisin aika hankala seurustelukumppani, sillä kalenterini on aina ylibuukattu, mutta se ei saa siltikään ajatuksiani pois siitä, että jos jatkan tätä rataa, valmistun yksinäiseksi juristiksi. Mutta ehkä tähtäänkin vasta sille kierrokselle, kun ikätoverini alkavat erota toisistaan ;) Pitäisiköhän sitä harkita uraa avioerojuristina?!

Min mamma bor i Sastamala, vilken är en liten stad i södra Finland rätt nära Tammerfors. Jämfört med Stockholm ligger staden 100 % på landet! Igår åkte vi till Kiikoinen, även mindre ort ungefär 20 min härifrån. Vi kommer att åka dit på julafton igen och fira jul där. Min moster har redan åkt från Lappland dit och mina två andra mostrar kommer att komma med sina makar och barn så vi är 13 personer som ska fira jul tillsammans.

Min mammas föräldrar bodde i Kiikoinen men nu är det endast min morbror som tar hand om lantgården och dessutom äger han även mycket skog. Jag vill bara fråga, hur många får gå själv i skogen och välja själv sin julgran? Vi har haft detta privilegium varje år! Vi valde två granar, en som vi har nu i Sastamala och en till lantgården. Det var förresten jag som sågade båda två.

På kvällen tränade jag med Pauliina på gymmet. Det var inte riktigt Sats men det var roligt ändå! Dock vi kände inte oss riktigt hemma där för alla andra var 120kg superbiffiga män som lyfte jättevikter och morrade.

Jag undrar vad som händer idag. Jag skulle vilja åka långskidor men mina systrar är tydligen fortfarande traumatiserade av den obligatoriska skidåkningen på grundskolan och inte vill följa med. Men kanske vi kan leta fram vår pulka istället!