Jag trodde att jag skulle jobba idag men jag är ledig! Under senaste tiden mitt liv har varit som ett ekorrhjul så jag blev verkligen riktigt glad att jag får stanna hemma och gå i mjukisbyxor hela dagen. På kvällen blir det en träning med Dragons och jag hoppas att det blir en superträning för min del (även jag är lite förkyld) nu när jag har möjlighet att samla lite krafter innan.

Nu håller jag på att tvätta. Jag har skjutit upp det tills jag märkte att jag faktiskt inte har någonting att ha på mig så nu är det i princip hela garderoben som ska tvättas. Jag läser samtidigt om separationsrätt för min PM-uppgift. Det blir ingen pluggdag idag men det är lika bra att försöka få någonting gjort medan jag tvättar.

Jag skriver om ett rättsfall (NJA 1994 s. 506) som handlar om separationsrätt i konkurs. Deponerad spannmål hade sammanblandats med spannmål tillhörig andra inlagrare och med gäldenärens egen spannmål. Rättsfrågan är om deponenten har separationsrätt (enligt lag om redovisningsmedel) till den inlämnade mängden i lagret. För att separationsrätt ska föreligga krävs det att egendomen kan identifieras. Mitt arbete är en analys över HD:s dom. Själva rättsfallet är ganska kort men det finns hur mycket som helst material inom området så jag har fått jaga böcker runt halva staden. Imorgon har jag inga föreläsningar eller seminarier så då blir det aktuellt att sitta och jobba med uppgiften från morgon till kväll.

När jag är klar med tvätt måste jag nog åka till Mörby (jag har skjutit upp att handla massa grejer…). Det skulle vara jätteskönt att cykla dit men det är endast den 7:e växel som fungerar på min cykel, nästan hela vägen är uppförsbacke och jag är fortfarande så pass förkyld att det inte går att andas genom näsan så jag antar att iden att cykla är lite för masochistisk för min smak. Men det är ju en söndag, jag bestämmer att jag får lata mig litegrann.

Ylihuomenna tulee täyteen kaksi vuotta ja kaksi kuukautta siitä kun muutin Tukholmaan. Tuntuu, että tässä ajassa on ehtinyt tapahtua suuria muutoksia. Au pair -elämä tuntuu todella kaukaiselta, ja nyt tunnen eläväni ainoastaan omaa elämääni kun en ole vastuussa muista kuin itsestäni. Olen päässyt kiinni rutiineihin, ja esimerkiksi opiskelun suhteen alan jo pikkuhiljaa päästä yli tuntemuksesta, että olen täysin hullu kun yritän porskutella ruotsalaisten joukossa.

Puhun nykyisin todella harvoin suomea. Kun isoäitini soitti minulle, jouduin sanomaan väliin sanoja ruotsiksi. Se oli pelottava tunne, mutta toisaalta, kaikessa on varjopuolensa. Voin olla vain onnellinen että ruotsin kielitaitoni on päässyt kehittymään tähän pisteeseen.

Tämä syksy on rankka syksy. Opiskelen jättikurssia, jota kutsutaan mukavalla lempinimellä ”seinä”. Pitäisi keksiä joku keino saada vähennettyä stressaamista, mutta tämän kurssin aikana siihen ei ole varaa, sillä jos ottaa hetkellisesti rennosti, kostautuu se saman tien takaisin. Kurssi käsittelee mm. sopimuksiin, kaupankäyntiin, kuluttaja-asioihin, vahingonkorvauksiin ja velkoihin liittyvää lainsäädäntöä. Mukavaa tässä kurssissa on se, että mikään ei tunnu menevän yli hilseen vaan opiskelen nimenomaan arkipäiväisiin asioihin yhdistettävää lainsäädäntöä.

Juuri nyt elämäni pyörii lähinnä opiskelun ympärillä. Teen myös töitä opintojen ohella ja treenaan todella aktiivisesti, joten vapaa-aikaa ei minulla juurikaan ole. Olen kuitenkin tottunut hektiseen elämänrytmiin, ja havainnut, että se sopii minulle huomattavasti paremmin kuin peukaloiden pyörittely. Treenaaminen on ollut aina se avaintekijä jaksamiseen, sillä se auttaa kroppaa jaksamaan fyysisesti ja antaa aivoille hieman lepoa lakipykälöiden pyörittelystä.

Tältä näyttää minun syksyni.