Lumimyrsky ja kova pakkanen on sekoittanut Tukholman liikennettä jo usean päivän ajan. Minun oli tarkoitus palauttaa projektityöni yliopistolle aamulla, mutta yliopistolle saakka selviytyminen vei muutaman minuutin sijaan miltei tunnin, joka on jo melko hyvä saavutus siihen nähden että kyseessä on yhdestä pysäkin välistä. (Huh, onneksi minun ei tarvinnut tänään matkustaa minnekään kauemmaksi!) Olin valvonut aivan koko yön projektin kanssa, joten en todellakaan ollut erityisen hilpeällä tuulella.

Päätin matkustaa metron sijaan bussilla, sillä arvelin bussiliikenteen toimivan pakkasessa ainakin jokseenkin metroa luotettavammin. Bussi ei koskaan tullut, joten sain kävellä pakkasessa vavisten metropysäkille. Metropysäkilläni seistessä kuulutettiin, että kiireisille suositellaan muita liikennevälineitä (bussi?), tai vaihtoehtoisesti kävelemistä. Ulkona -20 astetta pakkasta, ja sitä sitten pitäisi lähteä kilometritolkulla tarpomaan ulkona kun julkinen liikenne on aivan sekaisin?!

Jag provade igår Nike Dynamic Training. Sjukt roligt! Det var liksom styrka som mitt lag brukar köra med Martin men vi höll oss igång hela passet utan pauser. Det bästa var att vi körde hela träningen i tre lag så det blev mycket pepp från andra lagmedlemmar.

Detta pass skulle bli min absolut ny favorit men jag fick ont i foten efteråt, passet innebar ju 55 minuters fortlöpande belasting i foten. Så jävla jobbigt att foten krånglar fortfarande och jag måste självklart prioritera träningen med laget så det är ingen ide att köra sådana pass som inte känns bra i foten. Fan också, jag börjar bli allergisk mot motionscykel!

Den här veckan blir förmodligen extremt stressig. Jag var sjuk nästan hela förra veckan och orkade inte plugga så mycket vilket innebär att jag ligger efter rätt mycket. Imorgon är det dessutom dags för utdelning av kursens PM-uppgifter. Sedan har jag bara tre vardagar på mig att skriva; inlämning är redan på måndag.

Jag har träning på onsdag, fredag och söndag och jag jobbar hela helgen så kanske man kan förstå varför jag har världens ångest hur jag kommer att hinna skriva promemorian klart.

Så här går det till att skriva ett juridisk PM:

• Fas 1. Den STORA förtvivlan: Jag är dålig, jag kan inte svenska. Det är ren galenhet att ens försöka. Jag vill hoppa av hela utbildningen och flytta tillbaka till Finland.
• Fas 2. Att komma igång: Jag skriver halva meningar på dålig svenska (dvs. använder finsk struktur, skiter i grammatiken, hittar på nya ord osv.). Ingen svensk skulle förstå texten.
• Fas 3. Perfektionism: Jag granskar och skriver om varje mening. Jag googlar massvis, tex. för att kolla om man egentligen kan skriva så som jag har skrivit, letar efter fina termer, fraser och synonymer. Ifall jag har tillräckligt med tid att skriva om och om, blir texten faktiskt hyfsad bra. Annars blir det en paniklösning, vilket aldrig är bra.

Att få bra feedback är ju en självförtroendekick men det håller inte så länge. Det helt enkelt går inte att slippa den stora förtvivlan när jag börjar skriva ett PM så nu håller jag på att förbereda mig psykiskt inför imorgon. Troligtvis blir det ett par jobbiga dagar.

Olen kotona kolmatta päivää flunssan kourissa. Koko asuntoni on kuin kaaoksen jäljiltä, sillä en ole jaksanut tiskata tai siirrellä tavaroita paikoilleen. Minulla olisi paljon lukemista, joten sairastelu ei todellakaan sovi tähän väliin. Toisaalta laiskottelusta ei tule niin huono omatunto kuin tavallisesti ;)

Hur är det med mig?

Jag har varit lat att uppdatera bloggen men det känns som att det inte har hänt så mycket under senaste tider. Det känns lite konstigt att många av mina finländska kompisar inbillar sig att mitt liv i Stockholm måste vara speciellt spännande. Jag trivs väldigt bra här men vardag är ju vardag oavsett var man bor! Just nu är det huvudsakligen (mycket) plugg, träning och jobb som gäller.

Ändå finns det mycket att se fram emot i vår. Om två månader är det dags för DM så nu tränar vi stenhårt! I april får jag börja läsa straffrätt vilket jag har längtat från första stund på juristprogrammet. Sedan ska jag tävla med mitt lag i All Star tävling i Orlando, Florida. Och i maj är det dags för SM.

När det är frågan om vardag måste jag erkänna att jag tror att jag lider av någon form av singelångest pga. ”alla” omkring mig verkar flytta ihop och förlova sig. Anledningen till min ångest är troligen att jag fyller 22 på lördag och känner mig gammal. Jag brukar ha det extremt fullt upp så i praktiken skulle det vara väldigt svårt att ha ett fungerande förhållande men jag kan inte sluta fundera på att jag kanske blir en ensam jurist om jag fortsätter så här. I sådant fall måste jag nog sikta på perioden när folk i min ålder börjar skilja sig ;) Kanske jag borde satsa på karriär som skilsmässojurist?!